När vi nyligen åkte till Sälen fick vi vår första ordentliga bilresa med båda barnen. Förra sommaren var vi också ute och bilade en del, men längsta dagsturen var ca 25 mil och dessutom var Wilmer mindre och sov därmed mer. Turen till Sälen var ca 43 mil (vi åkte E4 till Gävle och sedan inåt landet), alltså längst sträcka hittills.
När vi åkte upp kom vi iväg i skaplig tid (9.20) och allt flöt på bra till strax norr om Stockholm då Adrian kräktes första gången i bilen. Han blir ju lätt åksjuk så därför hade han sina armband på sig, men uppenbarligen räckte inte det utan vi skulle ha gett honom åksjukepiller också. Efter att han kräkts i bilen för tredje gången så insåg vi att vi måste skaffa åksjukepiller så därför blev det en sväng till Uppsala Akademiska Sjukhus där det fanns ett Apotek som hade öppet på söndagen. Det blev lunch där innan vi körde vidare norrut. Efter ytterligare ett kräks stopp blev vi stående strax söder om Tierp eftersom E4 norrut var avstängd pga räddningsarbete. Så efter ungefär 3 timmar var facit att vi hade tagit oss knappa 10 mil (dvs knappt 1/4 av resvägen), men vi hade ju ätit lunch! Tur att man inte har en tid att passa. Resten av resan upp gick dock väldigt bra. Adrian hade några skrämselskott till då han satt och hulkade lite grann, men det kom inget. Det var väl åksjukepillren han hade tagit som till slut kom ikapp så att säga.
När vi skulle åka hem så hade vi lärt oss; Adrian fick ta åksjuketablett en dryg timme innan avfärd. Men vad hjälpte det. Jag tror att grejen var att första sträckan vi åkte (Vasaloppsvägen till Mora) är rätt så krokig så där hjälpte det inte med några piller. Vi klarade oss dock rätt så länge från kräks i bilen eftersom vi stannade varje kvart så att Adrian fick lufta sig lite. Men till slut kom det en omgång. Även där har vi blivit visa av erfarenheten så vi har plastpåsar och badhanddukar inne i bilen. När vägen blev rakare funkade det mycket bättre, men att kolla på DVD i bilen är inget för Adrian märkte vi, då blir han illamående igen. Vi lyssnade på ljudböcker istället. Tyvärr blir ju Adrian rätt insnöad på vad han vill lyssna på. Så vi loopade tre Bamse sagor på 5 min vardera, tror att jag kan återberätta dem rätt så bra nu faktiskt.
Wilmer hanterade bilåkandet bra. Mot slutet blev han lite less och hojtade lite grann innan han gav upp och accepterade läget. Vi får väl se om han också blir en åksjuk kille när han fyller 2 år. Då kan ju resorna bli ännu intressantare 🙂
Resan upp tog 10 timmar och hem 8 timmar. Det funkar när man inte har någon tid att passa, bara att gilla läget och köra vidare. I värsta fall kan man ju alltid övernatta någonstans.
henricson 
Kommentera