Profylax

13 02 2008

Idag har vi varit på repetitionskurs på Annas profylax. Det var grundaren Anna Wilsby själv som höll i kursen. Tre mycket bra timmar och nu känner vi oss ännu mer laddade inför förlossningen!! Man märkte trots allt att det var mycket som man kom ihåg, men det var bra att få öva och bli peppad. Det var också väldigt intressant att höra de andra föräldrarnas berättelser om deras tidigare förlossningar. Ingen upplevelse var den andra lik och man märker verkligen att det sällan blir som man har tänkt sig.

Vi unnade oss en heldag, jag och Martin. Innan profylaxen var vi på Vetekatten och åt frukostbuffé. Efter kursen gick vi till Hötorgshallen och åt på Kajsas fiskrestaurang. Jättegoda lax- och räkburgare. Måste testa att göra sådana hemma. Sedan gjorde vi ett stopp på Söder för några ärenden och semla på Gunnarsons konditori. Gott hela dagen alltså!

Känner mig lite trött ikväll, vi har gått en del idag, och jag klarar inte av det så bra längre. Fogarna protesterar. Nu för tiden är jag tvungen att åka buss mellan t-banan och jobbet. Som tur är så sitter jag ju på en kontorsstol hela dagarna så det är ännu inte något större problem att jobba. Däremot får vi väl se om jag kan jobba drygt 3 veckor till som jag har tänkt.





Liten ligger rätt

29 01 2008

Liten verkar inte brås på storebror. Inte när det gäller vilket håll man ska ligga åt i magen i alla fall. Tur det eftersom Adrian vägrade vända sig med huvudet ned, Liten däremot har huvudet inställt i rätt riktning. Inte fixerad, inte rörlig, utan ruckbar. Så förhoppningsvis stannar den i det läget nu.

Det känns som att det här barnet är mer aktivt än Adrian var i magen, så det ska bli intressant att se hur det är när det kommer ut. Jag har fått intrycket att barn nummer 2 brukar bli mer av en filbunksunge, men den här kanske är raka motsatsen.





Lugn och skön julledighet

5 01 2008

Nu närmar vi oss slutet på vår lugna och sköna julledighet. Vi har varit hemma i Skarpnäck sedan drygt en vecka tillbaka och bara tagit det lugnt. Julen firades hos farmor och farfar tillsammans med farbror, faster och kusin. Vi har även hunnit med att få besök av mormor och morfar.

Adrian börjar sakna sina dagiskompisar och pratar en hel del om dem. Han var sjuk 1,5 vecka innan julledigheten så han har ju inte varit på dagis på rätt länge. Milla har han heller inte träffat på ett tag och nu börjar han nog få riktig abstinens för han pratar om att åka till Milla och Lotta minst en gång i timmen. Som tur är får han träffa dem imorgon. Man kan nog förvänta sig lite glädjetjut och kramande.

Dagis har planeringsdag på måndag så vi har semester även då. En ny miniplask kurs börjar på kvällen. Det är den sista som Adrian går,  sedan blir det nästa nivå plask & lek på lördag morgonar. Själv ska jag börja en gravidyoga kurs på torsdag. Jag gick en sådan även när jag var gravid med Adrian och jag tyckte att den var väldigt bra. Då hann jag inte medverka vid sista kurstillfället för då var vi på BB, får väl se hur det blir den här gången…





Alla goda ting är tre och de börjar på p

21 12 2007

Pudding, pastej och pasta. Adrians favoriter, tveklöst. När man frågar vad han vill ha till frukost brukar svaret bli pudding.

Härom kvällen så hörde vi ”Pastej, pastej …” inifrån Adrians rum när han låg och sov. Uppenbarligen så drömde han att han åt pastej för han låg och smaskade och upprepade ”Pastej, pastej” som ett mantra.





Lycka är tre

29 11 2007

Igår insåg Adrian att det finns tre stycken Patrick. Han höll på att gå i spinn och skulle ha alla tre samtidigt. När jag kom hem så hade han dem allihop i famnen och han sov med dem alla tre på natten. Idag ville han ha med sig dem till dagis, men jag lyckades övertyga honom om att det räckte att ta med en Patrick och att de andra kunde vänta hemma.

Nu har vi faktiskt lagt undan två stycken i garderoben igen och Adrian har inte frågat efter dem. Han kanske tror att han bara fantiserade att det fanns tre Patrick…





Första frisörbesöket

29 11 2007

Igår var Adrian hos frisören för första gången. Han satt i pappas knä och blev klippt med först sax och sedan hårtrimmer. Det gick jättebra, det var bara mot slutet som han ledsnade så frisören inte fick göra en sista finputs. Dock vägrade han att ha ett skynke på sig så kläderna blev minst sagt lite håriga.

Jag fick lite hjärtsnörp när jag kom hem på kvällen och fick se Adrian. Han såg så mycket äldre ut helt plötsligt, som en liten pojke och definitivt ingen bebis längre. Idag när vi kom till dagis så visade han stolt upp sin nya frisyr.





Hallon

24 11 2007

Igår kväll plockade jag fram hallon ur frysen för att ha till efterrätt senare på kvällen när vi skulle få besök. Adrian genomskådade mig och ville ha hallon, vilket han fick. Sedan ville han givetvis ha mer, och han fick några till. Mer ville han ha, men då sa jag nej, nu var det dags för kvällsvällingen istället. Han blev inte glad, men gick till slut med på det.

I morse fick vi faktiskt sova till tio i åtta, men då tyckte Adrian att det var dags att gå upp. Han gick ut i köket och jag antog att han skulle öppna kylen och tycka att det var dags för frukost, han brukar vara hungrig på morgonen. Men till min förvåning stod han och ryckte i frysen när jag kom ut i köket och upprepade som ett mantra: ”Nallon, nallon, …”

Så det vara bara att plocka fram lite hallon till frukosten. Nu är mormors hallon snart slut, Adrian tycker ju att de är sååå goda.





Sätta gränser

24 11 2007

Vår lilla kille börjar verkligen sätta sina egna gränser. De senaste veckorna har frekvensen av orden Nej, Inte, Min, Jag och andra liknande ord ökat markant. Man får hela tiden försöka ligga steget före och planera hur man ska lirka sig igenom påklädningar, blöjbyten, haklapp på, klädval, matval, låsa dörr, tandborstning, handtvätt, badning, läggdags, osv.

Man måste välja sina strider. Dels för att slippa konstant grälande, men mest för att visa att det faktiskt är helt ok att säga ”Nej, jag vill inte”. Det blir lite svår balansgång ibland och det är väldigt lätt att bara driva igenom sin linje bara för att man är trött i öron och huvud av de senaste tio konflikterna. Det är skönt att vi fortfarande lyckas få några timmar på egen hand varje kväll. Den tiden är välbehövlig återhämtning och det skulle vara tufft om han kom i säng sent.





Vi vadar i snor

24 11 2007

Ibland känns det lite så i alla fall. Förkylningarna avlöser varandra hela tiden. Ibland ett par lyckliga dagar utan att man behöver torka. Oftast är det bara färgen på näsduken efter torkning som avgör vilket stadie man är i för tillfället. Man känner sig själv sådär lagom skev i kroppen när man sovit precis i underkant och har en gryende infektion i bröstet. Man hör de där stapplande stegen genom vardagsrummet någonstans i drömtöcknet. Vaknar av att han står där med sitt ansikte 4 centimeter från mitt.

– ”Omma appa!”

Klockan är 03.42. Adrian har vägrat att äta välling innan läggdags. Orkar inte förmå kroppen att röra på sig. Anna vaknar och går upp. Adrian är först ute i köket, tänder och kräver välling. Hjältinnan för natten fixar. Adrian äter i vår säng och så somnar båda igen med magarna i vädret. Gissar jag.. själv sover jag.

Skönt att vara två ibland. Beundrar verkligen de som klarar att vara ensamma föräldrar. Vilket jobb ni gör!





Knäckt gunghäst

1 10 2007

Adrian knäckte i förra veckan hur gunghästar funkar. Det behövs en liten liten koordinerad rörelse för att få igång gunget, men det är inte helt lätt att få till. När man en gång lärt sig det, kan man det för alltid. Lyckades dessutom fånga första gången på film, med mobilen iofs, men hellre dålig bild än ingen alls i det här fallet.